Behandling vid hjärtsvikt | Medhub

Målet med behandling av kronisk hjärtsvikt är, enligt Läkemedelsverkets behandlingsrekommendationer, att förbättra patientens livskvalitet genom att minska symtom och funktionsnedsättning. Ett annat mål är att uppnå ökad livslängd. Behandling vid kronisk hjärtsvikt består av tre delar; strukturerat omhändertagande av hela vårdkedjan, icke-farmakologisk behandling och farmakologisk behandling. Dessutom ska bakomliggande orsak identifieras och behandlas / åtgärdas.1

Akut hjärtsvikt har en hög dödlighet och kräver skyndsam behandling. Ofta är den akuta hjärtsvikten en försämring av den kroniska och med en utlösande orsak som exempelvis infektion eller förändrad medicinering. Vanligtvis ska behandling för det akuta tillståndet följas upp med behandling för kronisk hjärtsvikt.2
 

Icke-farmalogisk behandling1,2

Den icke farmalogiska behandlingen går ut på att erbjuda patienten anpassad fysisk träning, ge utbildning om sjukdomen och vid behov ge psykosocialt stöd samt råd om livsföring. Råd om livsföring kan exempelvis innehålla kostråd, salt och vätskeintag, alkohol och rökning. Erbjudande om stöd och utbildning bör även ges till anhöriga.

Biventrikulär pacing (CRT), dvs pacemakerstimulering  har gynnsamma effekter på både morbiditet och mortalitet hos vissa patientgrupper med hjärtsvikt och breddökade QRS-komplex. Implanterbar defibrillator (ICD) är också ett behandlingsalternativ som kan användas i primär- eller sekundärprofylaktisk indikation. Se Läkemedelelsverkets behandlingsrekommendationer för aktuell indikation. Om inga andra behandlingsalternativ återstår, medicinska eller kirurgiska kan hjärttransplantation bli aktuell.
 

Farmakologisk behandling1,2

Den farmakologiska behandlingen som idag har visat effekt på förlängd överlevnad är de läkemedel som hämmar aktiveringen av de skadliga neuroendokrina systemen dvs. ACE-hämmare, ARB eller aldosteronantagonister alternativt förstärker de peptider som endogent frisätts för att avlasta hjärtat dvs. ARNI.”

Den långsiktiga behandlingen av kronisk hjärtsvikt med nedsatt ejektionsfraktion (systolisk hjärtsvikt) är inriktad mot att blockera den långsiktigt skadliga neurohormonella aktiveringen och således även remodelleringen eller förstärka de endogent frisatta peptiderna som avlastar hjärtat vid svikt. Resultaten från kliniska studier av dessa läkemedel visar på längre överlevnad, minskad hospitalisering, förbättring av symtom och inbromsning av den naturala  progressiva försämringen.

Viktigt är dock att man följer symtomen hos varje patient, via NYHA-klassificeringen, då hjärtsvikten ofta progredierar och leder till hospitalisering och i värsta fall död. Det är i samband med detta viktigt att optimera behandlingen enligt rådande riktlinjer och rekommendationer för att hela tiden utvärdera nästa steg i behandling och uppföljning. Nedan finner du riktlinjerna från ESC guidelines för behandling av hjärtsvikt av patienter med nedsatt ejektionsfraktion. 

Olika farmakologiska behandlingar vid kronisk hjärtsvikt:

  • Diuretika efter behov
  • ACE-hämmare
  • Betablockerare
  • Angiotensinreceptor-blockerare, ARB
  • Angiotensin receptor neprylsin inhabator, ARNI
  • Mineralkortikoidreceptor antagonister, MRA
  • Sinusknuthämmare, Ivabradine
 
Referenser
  1. Behandlingsrekommendationer vid kronisk hjärtsvikt, Läkemedelsverket. Lakemedelsverket.se. Tryckt version: 2006:(17)1
  2. Ponikowski P., 2016 ESC guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure. European Heart Journal (2016) 37, 2129-2200
SE1905686109
×

Medical Information Request

×

Ask Speakers