Hjärtsvikt är en sjukdom med en prevalens som uppskattas till 2-3%. Det innebär att ca 200 000 personer har hjärtsvikt i Sverige och med en incidens på ca. 3,8/1 000 person år talar det för att omkring 40 000 svenskar drabbas av hjärtsvikt varje år. Incidensen och prevalensen är tilltagande i högre åldrar och förekomsten i Sverige är cirka 10 procent hos personer över 80 år.1,2 Oavsett bakomliggande orsak så är kronisk hjärtsvikt ett allvarligt tillstånd med en 5 års mortalitet efter diagnos på ca. 50%. Detta gör att prognosen, i vissa  fall, är sämre än flera vanliga cancerformer.2

Tidig diagnos och omhändertagande med optimal medicinsk behandling kan påverka prognosen för varje individ, och det är därför angeläget att hjärtsviktspatienter uppmärksammas och får vård i tid.2
 

Hjärtsvikt i siffror

  • I Sverige har prevalensen uppskattats till ca 2%, motsvarande ca 200 000 patienter.4
  • Hälften av alla patienter med hjärtsvikt dör inom 5 år efter diagnos.2
  • Var femte patient återinläggs redan inom 30 dagar efter sin första sjukhusinläggning.2
  • Kostnader för hjärtsviktsvård är ca 2% av de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna i Sverige, vilket motsvarar ca 6,9 miljarder SEK.6,7
  • Slutenvården står för största andelen av de totala kostnaderna per år närmare 90%, medan läkemedelskostnaderna är låga, 3%.6

 

Hjärtsvikt uppstår till följd av förändrad struktur eller funktion på hjärtat. Hjärtsvikt definieras som ett kliniskt tillstånd där hjärtats förmåga att pumpa ut syrerikt blod till kroppens vävnader är otillräckligt eller upprätthålls till följd av neurohormonella kompensationsmekanismer.

För att kompensera en nedsatt hjärtminutvolym (cardiac output, CO) aktiveras i kroppen flera neurohormonella kompensationsmekanismer bl.a. det  sympatiska nervsystemet och RAAS-systemet (renin-angiotensin-aldosteron-systemet) Aktiveringen medför bland annat salt-och vätskeretention som leder till ökade fyllnadstryck, ökad kontraktilitet och vasokonstriktion för att säkerställa CO till vitala organ. Kortsiktigt är detta nödvändigt för att upprätthålla hjärtminutvolymen  men på lång sikt blir det skadligt och medför ytterligare försämring av hjärtsvikten pga. att dessa mekanismer om de inte bromsas kan generera hypertrofi och dilatation av hjärtmuskeln samt skador på njurar och blodkärl.8,9
 

Definitioner av hjärtsvikt

En ny diagnostisk klassificering infördes av den europeiska kardiologiföringen, European Society of Cardiology (ESC), år 2016.3

  • Kronisk hjärtsvikt med reducerad systolisk funktion HFrEF (heart failure with reduced ejection fraction, ejektionsfraktion < 40%) är den mest kända och dokumenterade typen av hjärtsvikt för vilken det idag finns evidensbaserade behandlingar som kan förbättra prognosen Denna klassificering brukar även kallas för systolisk hjärtsvikt och innebär nedsatt vänsterkammarfunktion.
  • Hjärtsvikt med bevarad systolisk funktion – HFpEF (heart failure with preserved ejection fraction, HFpEF, ejektionsfraktion i normalt intervall ≥50 %). Denna klassificering brukar även kallas för diastolisk hjärtsvikt och innebär normal eller endast lätt nedsatt vänsterkammarfunktion och normalstor vänsterkammare. Strukturell hjärtsjukdom; diastolisk vänsterkammardysfunktion, vänsterförmaksdilatation, eller vänsterkammarhypertrofi.
  • Hjärtsvikt med ejektionsfraktion ejektionsfraktion 40–49%, HFmrEF (heart failure with mid range Ejection Fraction) där mycket talar för att denna hjärtfunktionsstörning innebär en mild systolisk dysfunktion med diastoliska inslag. Strukturell hjärtsjukdom; vänsterförmaksdilatation, eller vänsterkammarhypertrofi.

 

Symtombilden för dessa tre typer av hjärtsvikt är snarlik med klassiska symtom som dyspné och ödem. Det går inte med säkerhet att skilja formerna åt enbart genom klinisk bedömning även om vissa fenotyper av hjärtsvikt är förknippade med tydliga patientkarakteristiska.3
 

Orsak

De i särklass vanligaste orsakerna till hjärtsvikt är ischemisk hjärtsjukdom och hypertoni som är orsak till 75 % av all hjärtsvikt. Tillståndet kan debutera akut, då i form av akut hjärtsvikt, men lika vanligt är ett långsamt smygande förlopp, kronisk hjärtsvikt. Akut hjärtsvikt kan vara den första manifestationen av hjärtsjukdom men likaväl en försämring av en kronisk hjärtsvikt.2,3

Andra sjukdomar och tillstånd utanför hjärtat kan orsaka hjärtsvikt och många hjärtsjukdomar kan ge hjärtsvikt. Komorbiditet är vanligt förekommande vid hjärtsvikt. För att kunna ge korrekt behandling är det  därför viktigt att ställa rätt diagnos och också behandla de underliggande orsakerna.3
 

Vanliga orsaker till akut hjärtsvikt

  • akut koronart syndrom
  • taky-/bradyarytmi
  • kraftig blodtrycksstegring
  • kardiotoxiska substanser
  • infektion
  • KOL-exacerbation
  • lungemboli
  • kirurgi
  • tamponad
  • stressrelaterad hjärt-sjukdom
  • endokrina tillstånd inklusive diabetes
  • graviditet
  • stroke
  • mekaniska orsaker (klaffsjukdom, protesdysfunktion, papillarmuskelruptur m.fl.)
  • stresskardiomyopati
  • aortadissektion
  • dålig följsamhet till medicinering

 

Orsaker till kronisk hjärtsvikt

  • ischemisk hjärtsjukdom (med eller utan bakomliggande hjärtinfarkt)
  • hypertoni (enbart eller tillsammans med andra orsaker)
  • klaffel
  • hjärtmuskelsjukdomar (kardiomyopatier) 
  • diabetes
  • alkoholmissbruk/alkoholism

 

Gå vidare till Symtom och diagnos →

 
Referenser
  1. Zarrinkoub et al. 2013 European Journal of Heart Failure (2013) 15, 995–1002 doi:10.1093/eurjhf/hft064
  2. Behandlingsrekommendationer vid kronisk hjärtsvikt, Läkemedelsverket. Lakemedelsverket.se. Tryckt version: 2006:(17)1.
  3. Ponikowski P., 2016 ESC guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure. European Heart Journal (2016) 37, 2129-2200.
  4. Socialstyrelsens riktlinjer för hjärtsjukvård 2018, socialstyrelsen.se
  5. Sveriges kommuner och landsting (SKL), Socialstyrelsen. Öppna jämförelser 2014. Hälso- och sjukvård. Jämförelser mellan landsting. Det Indikatorer om sjukdomar och behandlingar. 2014
  6. Cook et al., Int. J Cardiol. 2014.15;171(3):368–76)
  7. Ståhlhammar J. J Med Econ 2012; 15:938–46
  8. Läkemedelsboken 2015
  9. Terry KW et al. British Journal of Pharmacology (2010), 160, 1273–1292  
SE1905686109
×

Medical Information Request

×

Ask Speakers