Kardinalsymtomet är dyspné som accentueras vid liggande (ortopné) och i samband med ansträngning (effortdyspné) samt paroxysmal nattlig dyspné. Andra symtom på hjärtsvikt är palpitationer, viktuppgång, svullnad i ben och buk samt nedsatt kondition och allmäntillstånd.

Symtomen som inte alltid är typiska kan vara svårtolkade speciellt då många patienter med hjärtsvikt samtidigt lider av komorbiditet.1,2

 

Klinik och diagnostik

Hjärtsvikt kan vara svårdiagnostiserat på grund av sin heterogena karaktär ofta med flera komorbiditeter. Diagnostik av kronisk hjärtsvikt kräver symtom och/eller tecken på hjärtsvikt samt kliniska fynd på hjärtdysfunktion.1

 

Symtom

De vanligaste symtomen är som ovan nämnt, andfåddhet och trötthet och bensvullnad. Andra typiska symtom är ortopné, paroxysomal nattlg dyspné och nedsatt fysisk kondition.2

 

Tecken

Specifika tecken på hjärtsvikt är hals- och venstas, tredje hjärtljud, hepatojugulär reflux och lateralförskjutning och förstoring av hjärtspetsen. Andra mindre specifika tecken är exempelvis rassel på lungorna, pleuravätska, takykardi, takypné, blåsljud, perifera ödem samt hepatomegali.1

 

Diagnostiska test som rekommenderas för patienter med misstänkt kronisk hjärtsvikt

EKG: Ett normalt EKG gör en hjärtsviktsdiagnos mindre trolig. Ett EKG kan visa på abnormaliteter som gör hjärtsviktsdiagnosen mer trolig.1

NT-proBNP (n-terminal-pro-brain natriuretic peptide): Analys av plasmakoncentrationerna av NT-proBNP (n-terminal-pro-brain natriuretic peptide) underlättar diagnostiken men ska användas i kombination med klinisk bedömning. Vid misstanke om tidigare odiagnostiserad systolisk eller diastolisk hjärtsvikt. Normala NTproBNP utesluter hjärtsvikt och värden >125pg/ml ska enligt europeiska riktlinjer utredas vidare med ekokardiografi.1

Övriga lab-prover: Om patienten är nydebuterad utan klar orsak tas kreatinin, troponin, Na, K, Hb, glukos, leverprover och thyroideastatus.1

Ekokardiografi: Är det mest använda diagnostiska hjälpmedlet för bestämning av hjärtats funktion, förutom LVEF ger ekokardiografin även information om andra parametrar som kan ha betydelse för att förstå orsaken till svikten.1

Lungröntgen: Rekommenderas för att utesluta andra potentiella orsaker till andfåddhet och kan även stärka diagnosen för hjärtsvikt.1

 

Svårighetsgrader

När diagnosen är fastställd klassas patientens funktionsförmåga utefter symtomens svårighetsgrader genom NYHA-klassgradering enligt nedan.2 Efter diagnostik och klassificering är NYHA-klasserna – dvs patienters symtom, viktiga för styrning och val av behandling samt uppföljning.1

NYHA {New York Heart Association) klassificering av svårighetsgraden av hjärtsvikt2:

Grad Klinisk bild
NYHA I Nedsatt pumpförmåga utan symtom
NYHA II Symtom vid mer än måttlig ansträngning
NYHA III Symtom vid lätt till måttlig ansträngning
NYHA IV Symtom i vila. Ökade symtom vid minsta aktivitet.

 

Differentialdiagnoser vid hjärtsvikt

Komorbiditeter är mycket vanligt hos patienter med hjärtsvikt och således är det viktigt att beakta differentialdiagnoser vid hjärtsvikt. Exempelvis har studier visat att ca 20% av patienter med KOL även har hjärtsvikt.3 Vid akut dyspné är utöver hjärtsvikt, även KOL-exacerbation, pneumoni och lungemboli vanliga differentialdiagnoser.

Exempel på differentialdiagnoser vid hjärtsvikt är;2

  • akut hjärtischemi (utan hjärtsvikt)
  • lungsjukdomar (KOL, astma)
  • lungemboli
  • penumoni
  • anemi eller blödning
  • övervikt
  • sömnapné

 

Läs mer om Behandling →

 


Referenser
  1. McDonagh T.A. ESC guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure. European Heart Journal. 2021 42:3599-3726
  2. Läkemedelsboken 2015
  3. Läkartidningen. 2018;115:E4A7
Betygsätt sidan
SE2201129859 (12 januari 2022)
×

Ask Speakers

×

Medical Information Request