Den 15:e maj genomfördes en digital paneldiskussion i New Retina Radio mellan Allen Ho, MD (USA), Ehab El-Rayes, MD, PhD (Egypten), Matteo Forlini, MD (Italien) och Monica Lövestam-Adrian, MD (Sver- ige), med fokus på hur man bäst hanterar retinapatienter under och efter den globala pandemin Covid-19.

Matteo Forlini är verksam i Ravenna, i den norra delen av Italien som drabbades hårt i ett tidigt skede av pandemin med höga dödssiffror. Redan i början av mars öppnade Italien upp möjligheten för frivilliga och medicinstuderande att gå in och arbeta med att stärka upp sjukvården, något som många gjorde. På kort tid byggdes ett helt nytt sjukhus i Milano för att kunna ta hand om alla Covid-19-patienter.

Sverige har uppmärksammats stort i världen då myndigheterna valt en annan strategi och dödssiffrorna är höga. Monica Lövestam-Adrian menar att det ändå inte är så stor skillnad i praktiken, eftersom de flesta svenskar följer myndigheternas rekommendationer. Runtom i landet syns en utökad kapacitet för intensiv- vård, samtidigt som utfallet av Covid-19-fall varierar stort mellan olika regioner, där Stockholm är hårdast drabbat och Skåne, där Monica Lövestam-Adrian arbetar, har kommit lindrigare undan med relativt få fall.

Ehab El-Rayes, som arbetar i Kairo, förklarade att Egyptens dödssiffror än så länge är relativt låga. Sedan i mars har landet varit delvis nedstängt, men sjukvården har varit öppen. Offentlig verksamhet arbetade i början med 20 % av arbetsstyrkan, samtidigt som sjukvården hade 100 %. Vid kl 19 på kvällen infördes utegångsförbud för att motverka att folk samlades efter jobbet. Dessa restriktioner har senare lättats något.

Enligt Allen Ho har intensivvården i Philadelphia inte blivit överbelastad utan de åtgärder som vidtagits verkar fungera. I stort menar han att USA befinner sig någonstans mitt emellan Italien och Egypten gäl- lande dödstal. Han underströk också att med riskerna med falska tester, felaktigt negativa testresultat och asymtomatiska smittbärare, så är dödssiffrorna mest rättvisande att mäta och jämföra.

De fyra länderna visar på ett övergripande gemensamt förhållningsätt i hanteringen av retinapatientbesök. Färre patienter kommer till mottagningarna, aktiv selektering genomförs för att patienter med symtom inte ska riskera att föra smitta vidare och digitala patientmöten över videolänk har införts i större skala. Ehab El-Rayes nämnde att de på hans klinik i Egypten ges patienten skriftlig information i förväg, för att det fysiska besöket ska kunna genomföras så effektivt som möjligt och eventuella frågor  tas i efterhand via videolänk. I Philadelphia hanteras varje patient som om den vore smittad, då de enligt Allen Ho saknar möjlighet att genomföra storskalig testning. T.ex. får patienter och anhöriga vänta på parkeringsplatsen i ett virtuellt väntrum. Enligt Matteo Forlini görs OCT-mätningar i hans region på mindre sjukhus, för att sedan skickas för analys på större regionsjukhus. Detta för att undvika onödigt resande  för patienterna. I Sverige, förklarar Monica Lövestam-Adrian, blir många patienter med våt AMD som ligger på treat-and-extend överflyttade till ett fast injektionsintervall, som motsvarar den senast säkra ordinationen. Hanteringen av patienter kan skilja sig åt stort mellan regioner i USA, Egypten och Italien, i kontrast till Sverige som har nationella riktlinjer för retinapatienter.

Operationer av retinapatienter är i många fall exempel på vård som inte kan anstå och prioriteras därmed i alla länder, även under rådande omständigheter. Alla var överens om att det kirurgiska tillvägagångssättet inte påverkas av Covid-19-hänsyn, utan enbart av vad som anses vara bäst för den en- skilde patienten. I Philadelphia arbetar man på Allen Hos klinik med Team A och Team B, för att minimera risken att en hel avdelning smittas om en person testats positivt. Matteo Forlini förklarade att de på det mindre sjukhus han arbetar på går så långt att han som läkare måste genomgå provtagning för Covid-19 och invänta negativt svar innan han får komma in i operationssalen. Enligt Ehab El-Rayes arbetar de på olika sätt med att minska exponeringen mot patienten för kirurgerna i operationssalen, t.ex. genom att använda visir och öka avståndet till patienten.

Såväl erfarenhetsutbyte mellan länder, regioner och kliniker som möjligheten för läkemedelsindustrin att inom reglerade ramar bidra till teknikutvecklingen är centralt för att vi ska kunna ha en ögonsjukvård som inte bara klarar den akuta Covid-19-krisen, utan även håller sig i takt med tiden på längre sikt.

Hela paneldiskussionen kan ses här, på Eyewire →

SE2006089678 (8 juni 2020)
×

Medical Information Request

×

Ask Speakers