De axiala spondylartriterna är en grupp reumatiska sjukdomar som kännetecknas av inflammation i sakroiliakalederna och axiala skelettet, resulterande i inflammatorisk ryggvärk, definierad som ryggvärk som förvärras vid inaktivitet såsom under natten och i vila och förbättras vid aktivitet. Förutom de axiala symtomen upplever många patienter också perifer artrit, entesit, daktylit samt olika typer av extraartikulär sjukdom, varav uveit är den vanligaste.

Det axiala spondylartritspektrat inkluderar sjukdomsentiteterna ankyloserande spondylit (AS) och icke-radiografisk axial spondylartrit (nraxSpA). Ankyloserande spondylit kännetecknas inte bara av inflammation med värk och rörelseinskränkning i ryggen utan också av tecken på strukturella skador / erosioner som kan ses på konventionella slätröntgenbilder av sakroiliakalederna. Icke-radiografisk axial spondylartrit kännetecknas också av inflammation i sakroiliakalederna men utan för ankyloserande spondylit typiska strukturella skador i sakroiliakalederna.

Över tid sker vidare hos ett antal patienter en övergång från icke-radiografisk axial spondylartrit till ankyloserande spondylit, varför icke-radiografisk axial spondylartrit ses som ett förstadium till ankyloserande spondylit, där strukturell skada ännu inte har hunnit uppstå. Trots att många icke-radiografiska axiala spondylartritpatienter utvecklas till ankyloserande spondylitpatienter över tid, förblir också en betydande fraktion i den icke-radiografiska axiala spondylartritdelen av spektrat över tid. 

Faktorer som predikterar utveckling av strukturella skador i sakroiliakalederna och därmed utveckling till ankyloserande spondylit inkluderar bland annat: manligt kön, HLA-B27-positivitet och rökning. Samtidigt som skillnader således föreligger mellan de båda sjukdomsentiteterna avseende förekomst av strukturell skada på slätröntgen så har man ändå kunnat påvisa en liknande sjukdomsbörda dem emellan när man tittar på grad av sjukdomsaktivitet och funktionsnedsättning.

Den kliniska handläggningen av patienter med axial spondylartrit inkluderar att ta en grundlig anamnes som efterfrågar hereditet för dessa sjukdomar samt förekomst av inflammatorisk ryggsmärta. Dessutom tarvas screening för tidigare såväl som pågående associerade manifestationer såsom entesit, uveit, inflammatorisk tarmsjukdom och hudpsoriasis. En fysikalisk undersökning av axiala skelettet och dess rörlighet bör också utföras liksom blodprovstagning, dels för att bedöma tecken på inflammation såsom CRP och sänkningsreaktion och dels för att bedöma HLA-B27 positivitet. Slutligen inkluderar en fullständig diagnostisk handläggning av patienter med axial spondylartrit även bilddiagnostik som oftast innebär en magnetresonanstomografiundersökning av sakroiliakalederna och ryggraden för att bedöma förekomst av inflammation typisk för spondylartrit.

Den första linjens behandling av axial spondylartrit inkluderar fysioterapi tillsammans med NSAID. Om man har otillräcklig effekt med två olika NSAID och samtidigt har hög sjukdomsaktivitet, kännetecknad av en BASDAI≥4, är patienter aktuella för biologisk behandling, vilket vanligtvis är en TNF-hämmare som första linjens biologiska behandling. I EU har både adalimumab, certolizumab pegol, etanercept och golimumab indikation för behandling av såväl icke-radiografisk axial spondylartrit och ankyloserande spondylit, medan TNF-hämmaren infliximab endast har indikationen ankyloserande spondylit. Om den första linjens TNF-hämmare har otillräcklig effekt kan man antingen välja att byta till en andra TNF-hämmare eller till en IL17-hämmare.1
 

 

PREVENT-studien

Sekukinumab, en IL17A-hämmare, har sedan tidigare indikationen ankyloserande spondylit och har nu, i den så kallade PREVENT-studien2, studerats hos patienter med icke-radiografisk axial spondylartrit. I PREVENT-studien randomiserades 555 nraxSpA-patienter till antingen sekukinumab 150 mg inklusive laddningsdos, sekukinumab 150 mg utan laddningsdos eller placebo. Primärt utfallsmått var ASAS40-respons vid vecka 16 och vecka 52, vilket signifikant fler patienter i de två sekukinumab-armarna nådde än patienter på placebo.

Dessutom uppvisade patienter på sekukinumab en signifikant minskning av sjukdomsaktiviteten (utvärderad med BASDAI), minskning av funktionsnedsättning (utvärderad med BASFI) och minskade objektiva tecken på inflammation (utvärderade med magnetresonanstomografi av sakroiliakalederna och CRP). Avslutningsvis sågs under studien inga nya säkerhetssignaler och säkerhetsprofilen var i linje med tidigare data. 

Sammanfattningsvis är IL17-hämmare den första nya verkningsmekanismen efter TNF-hämmare som fått indikationen icke-radiografisk axial spondylartrit. 

I denna film kan du i korthet se en presentation av PREVENT-studiens upplägg, resultat avseende primärt utfallsmått samt summerade säkerhetsdata.

 
Referenser
  1. https://svenskreumatologi.se/srfs-riktlinjer/
  2. Deodhar et al. ACR 2019 abstract #L21
SE2006172026 (17 juni 2020)
×

Medical Information Request

×

Ask Speakers