Godkännandet av Kesimpa® (ofatumumab) baseras på resultat från två parallella, identiskt utformade, dubbelblinda, randomiserade fas 3-studier, ASCLEPIOS I och II.


 

Effekten och säkerheten av ofatumumab utvärderades i två parallella, randomiserade, dubbelblinda, aktivt kontrollerade pivotala studier i fas III med identisk design ASCLEPIOS I och II (NCT02792218 och NCT02792231) med patienter i åldrarna 18 till 55 år med RMS, vars funktionsnedsättningsstatus vid screeningen gav Expanded Disability Status Scale  poäng (EDSS) från 0 till 5,5 och som hade haft minst ett dokumenterat skov inom det senaste året eller två skov under de två senaste åren eller gadoliniumförstärkande (Gd positiva) lesioner vid magnetresonanstomografi (MR) undersökningar inom det senaste året. Både nydiagnostiserade patienter och patienter som bytte från sin nuvarande behandling inkluderades.


 
Figur 1: Studiedesign av ASCLEPIOS I & II fas 3-studier. Patienterna randomiserades till att få antingen subkutana injektioner med ofatumumab 20 mg var 4:e vecka med början vid vecka 4, efter en initial dosregim på tre doser om 20 mg per vecka under de första 14 dagarna (dag 1, 7 och 14), eller teriflunomid 14 mg kapslar oralt en gång per dag. Patienterna fick även matchande placebo som motsvarade den andra behandlingsarmen för att säkerställa blindning (dubbelplacebo design). Figur framställd av Novartis baserat på Hauser et al.1

Det primära effektmåttet för båda studierna var att demonstrera hur Kesimpta jämfört med teriflunomid minskade frekvensen av bekräftade attacker, klassificerat som årlig skovfrekvens (AAR) hos patienter som behandlats i upp till 30 månader.

Viktiga MR-effektmått var gadoliniumförstärkande (Gd+ 1) lesioner och årlig frekvens av nya eller förstorade T2-lesioner. Ett viktigt kliniskt effektmått var minskningen av risken för 3 månaders bekräftad sjukdomsprogression (3m-CDP). Behandlingstiden varierade beroende på kriterierna för avslutande av studien. Maximal varaktighet var 120 veckor, medianlängd var 85 veckor.

Säkerhets- och farmakokinetiska egenskaper hos ofatumumab mättes också under hela behandlingsperioden. 2,3

Till ASCLEPIOS-studierna1 randomiserades 1881 patienter (ASCLEPIOS I, N = 927; ASCLEPIOS II, N = 954) med RMS mellan 18 och 55 år (EDSS: 0 till 5,5). Medianuppföljningstiden i båda studierna var 1,6 år. Cirka 40 % av patienterna var behandlingsnaiva. Patienterna i båda studierna var i genomsnitt 38 år gamla och medeltiden för MS sedan det första symtomet var ca. 8 år. Den genomsnittliga EDSS var 2,9. I båda studierna kunde de flesta patienterna själva administrera Kesimpta hemma efter att de initiala doserna administrerades under överinseende av vårdpersonal. Efter den fjärde injektionen tog i genomsnitt 74,4 % av patienterna Kesimpta hemma i ASCLEPIOS I- och II-studierna.

Tabell 1: Baslinjeegenskaper i ASCLEPIOS I & II. Tabell utarbetad av Novartis baserat på Hauser et al. 1

ASCLEPIOS I & II-studierna undersökte effekten av Kesimpta mot teriflunomid gällande årlig skovfrekvens (primärt effektmått), MR-effektmått, bekräftad sjukdomsförsämring efter 3 och 6 månader samt nivåer av Neurofilament light chain (NfL).

Skov har en signifikant negativ inverkan på patienternas dagliga aktiviteter och liv.5 Frekventa attacker tidigt under sjukdomsförloppet är förknippade med långvarig progression.6
Resultaten visade att Kesimpta hade en minskning av den årliga skovfrekvensen på 50,5% i ASCLEPIOS I och 58,5% i ASCLEPIOS II, jämfört med teriflunomidbehandlade patienter (Figur 2).

Figur 2: Ofatumumab visade en signifikant minskning av årlig skovfrekvens (ARR) jämfört med teriflunomid. Figur framställd av Novartis baserat på Hauser et al. 1

Kesimpta minskade signifikant antalet Gd förstärkande T1 lesioner med 95,9 % och frekvensen av nya eller förstorade T2 lesioner med 83,5 % (Figur 3).

Figur 3: Ofatumumab visade en signifikant minskning av antalet Gd-förstärkande T1-lesioner (Gd+) jämfört med teriflunomid. Figur framställd av Novartis baserat på Hauser et al. 1

Resultaten visade en relativ riskreduktion på mer än 30% vid 3 och 6 månaders bekräftad progression av funktionsnedsättning på EDSS jämfört med teriflunomid (figur 4).

Figur 4: Kesimpta visade en signifikant minskning av tre och sex månaders bekräftad funktionsnedsättning (CDW). Figur framställd av Novartis baserat på Hauser et al.1

Andelen biverkningar var balanserade mellan ofatumumab och teriflunomid i båda fas 3-studierna, ASCLEPIOS I och II. De vanligaste rapporterade biverkningarna (≥5% i en av behandlingsgrupperna) var injektionsrelaterade reaktioner, nasofaryngit, huvudvärk och lokala injektionsreaktioner. Den totala frekvensen av infektioner och allvarliga infektioner hos patienter som behandlades med Kesimpta var liknande den hos patienter som behandlades med teriflunomid (51,6% mot 52,7% respektive 2,5% mot 1,8%)1. De injektionsrelaterade reaktionerna var i huvudsak (99,8 %) lindriga till medelsvåra. 

Tabell 2: Säkerhetsparametrarna från de två fas 3-studierna ASCLEPIOS I och II.1
Obs: Tabellöversikten ovan kommer att skilja sig något från de säkerhetsparametrar som anges i produktresumén för Kesimpta.4 Tabell utarbetad av Novartis baserat på Hauser et al.1
Referenser 
  1. Hauser SL, Bar-Or A, Cohen JA, Comi G, Correale J, Coyle PK, Cross AH, de Seze J, Leppert D, Montalban X, Selmaj K, Wiendl H, Kerloeguen C, Willi R, Li B, Kakarieka A, Tomic D, Goodyear A, Pingili R, Häring DA, Ramanathan K, Merschhemke M, Kappos L; ASCLEPIOS I and ASCLEPIOS II Trial Groups. Ofatumumab versus Teriflunomide in Multiple Sclerosis. N Engl J Med. 2020 Aug 6;383(6):546-557. doi: 10.1056/NEJMoa1917246. 
  2. ClinicalTrials.gov Identifier: NCT02792218 (ASCLEPIOS I). . Tilgjengelig fra: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT02792231
  3. ClinicalTrials.gov Identifier: NCT02792231 (ASCLEPIOS II). . Tilgjengelig fra: https://clinicaltrials.gov/ct2/show/NCT02792231
  4. https://www.ema.europa.eu/en/documents/product-information/kesimpta-epar...
  5. Nickerson M, Cofield SS, Tyry T, Salter AR, Cutter GR, Marrie RA. Impact of multiple sclerosis relapse: The NARCOMS participant perspective. Mult Scler Relat Disord. 2015 May;4(3):234-40. doi: 10.1016/j.msard.2015.03.005. 
  6. Scalfari A, Neuhaus A, Degenhardt A, Rice GP, Muraro PA, Daumer M, Ebers GC. The natural history of multiple sclerosis: a geographically based study 10: relapses and long-term disability. Brain. 2010 Jul;133(Pt 7):1914-29. doi: 10.1093/brain/awq118. 
  7. https://www.ema.europa.eu/en/documents/product-information/kesimpta-epar...
Betygsätt sidan
SE2109171062 (17 september 2021)
×

Ask Speakers

×

Medical Information Request